gallimatias

Jag har kommit fram till att jag e väldigt beroende av dåm jag står närmast.. både madde och mici är borta.. jag fattar inte jag saknar dom otroligt mycket.. dom komer hem snart men tiden går EXTREMT sakta!! Och då ska jag inte ens näman Markus.. o my god.. jag har inte varit tillsammans med honom speciellt länge men jag saknar honom mest..
Det känndes väldigt läskigt att skriva att jag e tillsammas med honom.. jag e rädd för att skriva det.. inte för att jag inte vill vara tilsammans med honom för det vill jag OTROLIGT mycket.. men jag e rädd för att han inte vill vara tilsammas med mig.. och att han kommer hata mig så mycket för att jag skriver det.. Jag e rädd för att jag ska skrämma bort honom..OCh jag funderar hela tiden på om jag kan ha sabbat allt när jag har sagt eller gjort något. Jag vill inte sabba något.. för jag e glad när jag e med honom.. jag mår så mycket bättre!! jag vet inte hur man har ett lyckat förhållande..jag kanske gör helt fel!!
 mitt huvud säger till mig att ingen vill ha ett förhålland med mig.. men vill han det? Alla säger det.. men av någon konstig anledning tror jag inte på dom!!
Och när han säger att han tycker om mig och att han saknar mig så tror jag inte på honom heller!! Det e inte så att han säger det på något konstigt sätt eller så han kan säga det otroligt övertygande och jag skulle fortfarande inte tro på honom.. jag förstår inte riktigt hur min hjärna fungerar ibland..